Debatten om RUT-avdraget går fortfarande varm. Som vanligt när det kommer till svensk mediedramaturgi så handlar inget av det rapporterade om några väsentligheter. Istället spinner media runt med massor påståenden och sifferexercis.

Jag tänkte därför redogöra för min principiella hållning till frågan. Det finns i debatten konkret två skäl till varför en subvention av hushållsnära tjänster bör införas. 1) Det skapar jobb och 2) det förenklar ”livspusslet”.

En Socialdemokratisk politik på området måste se bortom de allmänna tyckanden som alltjämt framförs i debatten. Istället bör vår politik bygga på en ren samhällskalkyl.

För att svara på fråga 1) så kan jag snabbt konstatera att alla marknader givetvis växer när de subventioneras. Frågan är hur många jobb som skapats och hur det står sig i jämförelse med andra insatser som staten skulle kunna genomfört istället. Roland Spånt, tidigare utredare på TCO visar att avdraget lett till ungefär 900 nya heltidsjobb. Detta innebär att varje nytt jobb kostat cirka 800 000 kr. En extremt hög siffra för en jobbskapande åtgärd.

Men om avdraget förenklar livspusslet som i påstående 2) så kanske det är värt det? Visst kan det vara så att det förenklar vardagen för de som gör avdraget vilket leder till ett mer lugnt och harmonisk liv. Ja som visat så är det framförallt höginkomsttagare som gjort avdraget. Inget konstigt i det, de rika har större behov, mer pengar och har mer att tjäna på att inte göra det själva. Frågan är om det är samhällets uppgift att subventionera dessa personers livspussel?

En viktigare fråga för samhället borde vara att utöka hemtjänsten för gamla, förenkla för barnfamiljer och förbättra möjligheter för ensamstående föräldrar att få dagisplats. För en socialdemokratisk poltik kan aldrig gå ut på att gynna en liten grupp i samhället eller att genomföra enskilda subventioner till enskilda industrier. Med bakgrund av detta är Maud Olofssons uttalande om att ”det är bara fantasin som sätter gränser för vad som vi ska stimulera” oroande.

En arbetsmarknad som kräver arbete dygnet runt-arbete kräver också sociala lösningar för att människor ska ha möjlighet att bilda familj och leva ett gott liv. Fler och fler hushåll med ensamstående föräldrar kräver en politik för att förenkla deras vardag. Dessa lösningar bör skapas inom ramen för ett gemensamt generellt välfärdssystem, inte genom små riktade subventioner.

I ett socialdemokratiskt samhälle kan inte politiken utgå från en liten grupps sociala och ekonomiska behov. Den måste utgå från hela samhällets behov.